Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan hofrättsrådet témligen lamt underhöll
sin asylkonversatiou med friherrinnan, följde hans
små grå, trohjertliga ögon alla Ruths rörelser,
och hans gamla hederliga ungkarlshjerta började
bulta af alla krafter, när han såg med hvilken
omsorg hon lade de fyra sockerbitarna i hans
egen thékopp.
»Herre Gud, hvad hon är söt!» tänkte han,
och hans vemodigt känslofulla blick råkade att
stanna i stora trymåen midt emot: ack! det var
ingen Adonisbild som der mötte honom, och det
stackars hofrättsrådet drog en djup suck.
Huru ofta hade han icke känt sig
förödmjukad öfver sitt utseende, men nu allra mest!
I yngre dagar hade han ständigt på balerna
fått uthärda dessa små grymma afslag på
ödmjuka uppbjudningar, dem firade baldamer,
öf-vermodigt leende eller halft beklagande, hålla
i beredskap åt litet äldre herrar, isynnerhet när
de icke äro militärer och dertill blifvit af himlen
begåfvade med för stor näsa och för liten
egenkärlek.
Att balerna icke voro ett fält för honom,
lärde han sig snart att inse, och utan bitterhet
drog han sig ifrån dem, åtnöjande sig med
enklare och mindre kretsar, der hans flärdfria,
godmodiga väsende mera kom till sin rätt.
Hofrättsrådet hade aldrig känt ringaste
skymt af den anspråksfullhet, som vanligtvis
frodas hos så kallade »épousörer», dessa
eftersökta, högt kraxande foglar, som ibland draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
