Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, mamma.»
Och så steg man in i gamla gula landån,
som gungade af och an på sina stora Q edrar,
och nu långsamt rullade ned åt alléen.
Men i matsalen’ gick det under tiden
ganska gladt till. Der åts, pratades och skålades,
till dess man ett tu tre genom de stora öppna
fönstren fick se ett par fräsande raketer i
glänsande fart skjuta upp mot den mörknande himlen.
En allmän promenad i parken föreslogs, och
med dagens hjelte, grefve Wilhelm, i spetsen
satte sig alla gästerna i rörelse utför trappan,
högt språkande under den gladaste stämning.
Thérése, som förtretad sett Edvard föra Elisa
till supén, hade efter ospard möda lyckats
indraga honom i en konversation af intresse; först
då man skulle gå ned i parken märkte han att
Elisa dragit sig ifrån dem bort till en annan
grupp af ungdom, der redan en af hans
kamrater hållit sig framme och bedt att få vara
hennes kavaljer på promenaden.
»Förbannadt förargligt!» mumlade Edvard
bakom mustaschen, »om jag kunde begripa
hvar-för von Walden inte passar på här; han är ju
annars så trogen på sin post. Nej, minsann!
han syns inte till, det är ingen hjelp, jag måste
i elden!»
»Får jag lof, Thérése?» Härmed bjöd han
henne armen litet vårdslöst, och följde så de
andra ned genom förstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
