Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vördade prosten Lindman, föreslog grefvens skål.
Slutorden kunde tydligt höras af folket
nedanför, ty prosten höjde sin kraftiga stämma med
innerlighetens hela styrka, då han utropade:
»glädje, frid och välsignelse öfver detta hus och
dess egare ännu i många, många Herrans år!
Länge lefve Wilhelm Cronskjöld och hans
familj !»
Nu gaf gamle rättare Andersson signal
med sitt stora prentade pappersark, svängande
det i luften som en fana, och ett dundrande
hurra skallade genom folkhopen, ögonblicket
derefter syntes grefven med sin hustru och sin son
uppe i salsfönstret, vänligt helsande och nickande,
under det förnyade hurrarop ljungade från alla
sidor.
Snart skredo middagsgästerna parvis genom
den stora blomstersmyokade förstugan in i den
rymliga röda damastsalongen, der värdinnan
välkomnade dem på tröskeln.
Grefvinnan Amelie Cronskjöld var fyrtiosju
år, väl bibehållen, med fina regelbundna drag,
lifliga stora blå ögon och ett älskligt leende.
Hon var i sanning mönstret för en värdinna.
Naturligt och älskvärdt förstod hon bättre än
någon att göra det angenämt för sina gäster;
man fick aldrig det intrycket att detta skedde
af pligtkänsla, utan blott af egen smak och för
nöjes skull. Det hände henne icke att begå vissa
mycket vanliga värdinne-fel, såsom till exempel
att till ett qvickhufvud säga, artigt pekande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
