Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den snälla, förståndiga prostinnan, »fins ändå en
tillräcklig portion svärmeri i behåll, vore det än
bryggd och bak hvarenda dag.»
Knappt hade Elisa blifvit ensam, förr än hon
med strålande anlete utropade: »Gud, hvilken
glädje! att åter få se honom, den käre Edvard!
Om jag blott haft tid att taga en annan
kläd-ning, jag som suttit i väfstolen hela dagen nästan.»
Lätt som en gazell sprang hon upp på en stol
och sträckte sig på tåspetsarna för att nå upp
mot den gamla spruckna spegel, som af
obegripliga orsaker kommit att från urminnes tider hänga
öfver en hög dragkista i väfkammaren. Hon
hade nätt och jemt tid att brådskande ordna sin
glänsande krona af guldgula flätor, då
hästhof-var hördes ned ifrån vägen. I ett hopp var hon
nere från stolen och sprang att gifva Dora sin
mors befallningar, då de ridande i galopp svängde
upp på den krattade gården, jagande de ängsligt
kacklande hönsen åt alla håll.
Vid porten gjordes halt, och från
förstugu-qvisten skyndade prosten och prostinnan de
främmande till möte.
»God afton, mina vänner!» ropade grefve
Cronskjöld och höjde den bruna filthatten öfver
sitt ädla gråsprängda hufvud, »här kommer jag
med våra gäster, de hade stor lust att sjelfva
se om ni minnas dem från deras sista besök på
Ömstaholm för fyra år sedan. Der ser jag gamle
prestgårds-Petter! Ohoj Peter snickare! Vill du
håUa hästen här åt mig? Det är inte första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
