Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång i timmen. I rummet intill isbäddar och doktor
och sköterska — ifall man ändå damp.
»Hvarför damp man inte?» tänkte plötsligt Lars. Han
tänkte det så envist, att det började bubbla och koka på
allvar i hjärnan. Han släppte hammaren och stirrade.
Luften var ju röd — blodröd, kriget hade brutit ut. Ja visst.
Det gällde att slåss mot det förbannade, slåss för lifvet.
»Hallå, ni latmask 1» Hvem hvar det? Var det Lars Andre
as-son? Åh hut. Det kom en kloss slängande, så en, ännu
en. Någon gapskrattade — var det han själf? Sedan
hördes ett rop långt, långt ifrån, allt blef trefligt och behag«
ligt, och solen förmörkades af en svart massa.
Hvad Lars härnäst såg, var en lång sal och sängar med
idel hvitklädt folk. Högt och tyst och svalt och skumt som
i kyrkan. Det tycktes lida mot kvällningen. Lars bara
låg och mådde godt och tittade på den röda fläcken, som
dansade längre och längre ut på grannens sängfot. När
den försvann, saknade han den. Under sig hade han en
bar madrass, öfver nakna kroppen ett lakan och i nacken
något kallt. Ett fruntimmer kom fram och lade ett nytt
stycke is bak på halsen. Det kändes skönt. Senare
stannade en man vid sängen och tog honom om lofven. Lars
begrep nu, att det var doktorn, och att han låg på ett
sjukhus.
»Ni är redan bra,» sade doktorn kort, kortare än han
tilltalat de andra. Från alla sängar stirrade man på Lars.
Sköterskan återvände med hans kläder, och Lars steg upp,
fast han så gärna velat ligga kvar. Han fick en tallrik
köttsoppa med bröd och fördes in till en annan läkare.
»Ni har dängt till ett par, bland dem er boss,» sade
denne kärft. »Emellertid kan ingen bråka, då det skedde
af öfverhettning. Ett lindrigt anfall, men arbete i solen
förbjudet för er i sommar. Ajö.»
Litet vimmelkantig kom Lars ut på gatan. Han bar
endast en tunn bomullsjacka öfver arbetsskjortan och ryste
för kvällsfukten. Magrare än förr, riktigt benig hade han
blifvit, tog ut stegen fort och bestämdt, i ögonen något af
en roffågels spanande skärpa. Hufvudet stack af mot allt
det andra, håret nästan rakadt, på hakan ett litet snobbigt
spetsskägg. För att ej äfventyra en sammanstötning med
arbetslaget, vek han af in på de folkrikare avenyerna. Hög
och låg strömmade just ur butiker och affärer hem till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
