Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den lör folk, som förstod — och som sedan kunde hjälpa
och ställa för honom.
För det är solklart — slutade jag och lade i tonen hela
min djupa öfvertygelse — det är alldeles afgjordt meningen,
att ni inte ska bli någonting annat på jorden än konstnär.
Han for upp och stirrade på mig. Långsamt, pinande
långsamt steg blodet till hans hals och ansikte, och
tankarna tycktes lika långsamt välla fram ur hittills omedvetna
djup.
— Jag? sade han klanglöst. Han tog af mössan och strök
öfver pannan. Så vände han hufvudet helt mot mig och
försökte le, men hans blick var som ett skadskjutet djurs.
— Signora — det kom mycket sakta, nu blir jag aldrig
mera glad.
Och med en tagg af själfförebråelse gingo främlingarna
från norden bort. Hvarför hade de kastat i en solig söderns
själ längtans frö? Längtan efter det oupphinneliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
