Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du kan ju inte mer än dö. Att du är så rädd, du
som har haft det så härligt.
En vrede öfver alla gränser skjuter upp i honom, lifvets
demon, det jordbundna, hälsofulla, njutningsstarka lifvet,
som han motstått, utestängt, trampat på i sin allt
uppslukande kärlek till en tanke, en vurmig tanke, nu fångar
den honom och kväfver hämndgirigt hvar gnista af glöden.
Han sticker henne iskallt:
— Men jag vill lefva, världen är för dum att offra sig
för, och det här eländet får ta slut. Jag ämnar bli
förnuftig karl, tjäna pengar, äta, klä mig varmt, ligga i
bekväma sängar, se folk smila artigt och buga höfviskt. Jag
vill inte splittras och sprängas längre, jag vill bli hel —
en man.
Hon rör sig icke ur fläcken. Hennes ögon hvila
oaf-vändt på Ariadne, som står där öfvertäckt för kölden, det
är som om hon icke hört hans utbrott.
Detta retar honom ända till galenskap.
— Hör du, ropar han, jag ska döda konstnären i mig,
så sant mig helvetet hjälpe, döda den som ett osjäligt djur,
nu vill jag lefva.
Då talar hon med ett klart leende, talar eftertryckligt:
— Och jag, jag har lefvat genom henne därborta, nu
kan jag dö, och jag vill dö.
Det ljuder ett skrik — och golfvet täckes af lerklumpar.
Mannen i värdshussalen spratt till — han hade alldeles hört
det plaska, tyckte han, mot stengolfvet och genomisades af
den vanvettiga ångesten öfver att allt var räddningslöst slut.
— — Nej, nej den natten och allt som följde är förbi,
och han skall hem nu — till Ariadne. En ny Ariadne.
Han har ångrat och lidit. Nu är han mätt, nu har han
erfarenhet, nu är hans tanke den gyllne regeln, han
behöfver ej famla. Nu känner han den eviga längtan som
en verklighet, ej blott som konstnärens drömsyn, nu skall
hans nya Ariadne öfverglänsa dem alla, deras eld därborta
är matt mot hans, som slår mot skyn — åter skall han
stiga med ömen till de blå kullarna, åter skall det komma
nätter i det svala tysta, utanför stjärnhimlen, innanför
ljusskuggan på hans älskades solröda hår.
Bara få rätt på henne nu, den lefvande varma, hvar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
