Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Den politiska inriktningen - 4. Syndikalismen och kommunismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
”Kongressen finner det vara av en utomordentligt stor betydelse
för den svenska arbetareklassen, att den fackliga rörelsen enhetligt
samarbetar inom en enda centralorganisation — landsorganisationen.
Kongressen, som hoppas att solidantetskänslan skall komma till fullt
uttryck inom alla arbetaregrupper, hemställer därför till de ännu
utomstående förbunden, att de snarast må besluta ingå i landsorga-
nisationen för åstadkommande av ett enigt och solidariskt sam-
arbete mellan alla svenska förbund. Kongressen konstaterar där-
jämte, att förekomsten av en vid sidan av landsorganisationen del-
vis på andra principer grundad och arbetande organisation är ägnad
att försvaga arbetarnes fackliga ställning, varför kongressen anser
att arbetarnes intressen bli bäst betjänta av att Sverges arbetares
centralorganisation upphör med sin verksamhet och dess medlem-
mar ingå som medlemmar i respektive förbund. Landssekretariatet
bemyndigas därför att undersöka om syndikalisternas organisationer
vilja upphöra med sin verksamhet och ingå i landsorganisationen
samt vidtaga de åtgärder, resultatet av denna undersökning kan för-
anleda.”
Med stöd av detta uttalande inbjöd landssekretariatet den
7 augusti 1928 S. A. C:s arbetsutskott till förhandlingar.
Sådana kommo till stånd i början av år 1929 och resulterade
i ett förslag till överenskommelse, som godkändes av lands-
sekretariatet och tillstyrktes av majoriteten inom S. A. C:s
arbetsutskott.*) I detta framhölls, att de motsättningar
mellan reformismen och syndikalismen, som föranledde S.
A. C:s bildande, mer och mer eliminerats. Ifråga om orga-
nisationsformerna hade man ”inom båda rörelserna i verk-
ligheten nödgats anpassa sig efter den industriella utveck-
lingen”, och även ifråga om verksamhetsmetoderna hade
”olikheterna väsentligen utjämnats och äro icke så stora, att
de i och för sig kunna motivera uppehållandet av särskilda
organisationer vid sidan av varandra”. Såväl den reformis-
tiska som den syndikalistiska riktningen är demokratisk till
sitt väsende, och för båda utgör socialismen rättesnöret i
den praktiska politiken och med tanke på slutmålet. I för-
slaget konstaterades
*) Se tidskriften Fackföreningsrörelsen, årg. IX, band I, sid. 544!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
