Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Arbetsavtal och kollektivavtal - 11. Ett uttalande i rationaliseringsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
beslut, som kongressen tidigare hade fattat i rationaliserings-
frågan. Detta gick ut på, att fackföreningarne skola bemöda
sig om att på arbetsplatserna bevaka arbetarnes intressen
i samband med rationaliseringsåtgärdernas genomförande,
vilket naturligtvis förutsätter samarbete med företagarne
och arbetsledningen.
ii. Ett uttalande i rationaliseringsfrågan.
Ovan åberopade uttalande i rationaliserings frågan för-
anleddes av en motion från metallindustriarbetareförbun-
dets avdelning i Göteborg, vari erinrades om ”den i allt
krafigare tempo fortskridande tekniska och organisatoriska
fulländningen av arbetsprocessen” och hemställdes att kon-
gressen skulle uppdraga åt landssekretariatet att utreda,
huruvida icke en särskild avdelning inom landsorganisa-
tionen borde inrättas ”för bedrivande av studium rörande
arbetsprocessens utveckling och i anledning härav påkallade
åtgärder från fackföreningsrörelsen samt upptagande av
upplysningsverksamhet från rörelsens håll i dessa spörsmål”.
I sitt utlåtande över denna motion anförde landssekretariatet
följande, som utan nämnvärd diskussion vann kongressens
gillande:
”Rationaliseringen har betingats av den ekonomiska och sociala
utvecklingen. I sin tur har den blivit en av de kraftigast verkande
faktorerna på utvecklingen själv. Rätt uppfattad och praktiserad
är rationaliseringen ur näringslivets och folkhushållningens synpunkt
sett lika oundgänglig som ofrånkomlig. Även om det förhåller sig
så, att den till sitt väsende endast är ekonomisk, d. v. s. att största
möjliga produktionsresultat skall åstadkommas till lägsta möjliga
kostnad och med minsta möjliga kapitalinvestering, måste — om
den skall kunna betraktas som i verklig mening förnuftsenlig —
syftet med densamma icke vara uteslutande ekonomiskt utan fast-
mera socialt. Rationaliseringen måste med andra ord utgöra ett
led i strävandet att främja ett allmänt väl genom att möjliggöra
bättre levnadsförhållanden och bidraga till att höja hela folkets eko-
nomiska och sociala standard. Nedbringandet av produktionskost-
naderna med hjälp av tekniska och organisatoriska åtgärder för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
