- Project Runeberg -  I hasardens huvudstad /
122

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaka söker maka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cap Martin 3 febr. 1912.

(kl. 11 f.m.)

Kära Pappa!

Jag är så upprörd att jag knappt vet, hur jag skall
skriva detta brev. Jag darrar i hela kroppen och kan
knappt tro, att det är sant, att jag sitter här — som
grevinna! Ty det är den stora hemligheten: han friade i
går e. m., fick naturligtvis ja, och i dag ha vi gift oss!

Mitt huvud går runt, kära pappa! Men jag skall
försöka skriva sammanhängande i alla fall.

Jag vaknade i går med klart medvetande av hur tiden
led och högst orolig för hur saken skulle avlöpa. I dag
eller i morgon kommer ju miss D. till Europa, och
dessförinnan måste det ju vara ordnat. Jag tänkte: jag måste
arrangera det i dag, det må bära eller brista, och nu skall
du få höra hur det gick till.

Vi foro ut i bilen i går e. m. som vanligt — gud
välsigne det åkdonet! — och han föreslog en tur till ett
museum de ha här, jag tror de ha fisk där. När vi kommo
fram, vi voro ensamma, för Ethel hade jag naturligt-
vis låtit stanna hemma, jag ville tvinga honom att fria
om det behövdes, var var jag? Jo, när vi kom fram till
den där fiskhallen, var det stängt, och jag blev
rädd, så rädd, kan du tänka dig, att det ingenting skulle
bli av hela historien, men gudskelov fanns det planteringar
kring det där museet och jag fick honom med mig på en
spatsertur där, medan bilen väntade. Du kan tro jag var
nervös och rädd att jag skulle skämma ut hela historien
genom att visa det. Blommor växte där, och dem fick
jag beundra gud vet hur länge, och äntligen kom vi till
en bänk, där vi satte oss. Han pratade och pratade så att
jag trodde, jag skulle bli tokig, om allt möjligt, havet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:13:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasard/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free