Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
HÅRDA TIDER
kommit till hennes öron och förgiftat hennes
sinnesro.
Det gick dagar och veckor utan att något
skedde, modern gladde sig åt folks försynthet
och var icke alldeles fri för en viss triumf öfver
sin uppfostringsmetod. Det var hennes dotters
stora oskuld, som nu mera än något annat
skyddade henne för illviljans och afundens nålsting.
Hon kunde als icke fatta de onda tungorna, äfven
om de hviskade henne i öronen, och fru von Blume
lugnade sig snart fullkomligt.
Då hände det en dag i början af rötmånaden,
när tyfusfebern likasom flammade upp i full låga
bland det utmärkta bränsle de uthungrade
tiggarskarorna gåfvo den, att en österbottnisk kvinna
kom till Kotkais i det största elände de ännu
sett på hela nödåret. Hennes minsta barn, som
hon bar på armen, dog en timme efter ankomsten,
de två andra kunde knappast gå af hungertrötthet,
och kvinnan själf hade tyfussymptomerna fullt
utbildade. I det luftiga lasarettet improviserades
en ny bädd, kvinnan fick plats på den, och fröken
Louise, hvilken numera var moderns högra hand som
sjukvårderska, tog nykomlingen på sin anpart.
Samma eftermiddag böljade hon yra, när hon
fått medicinen, och fröken Louise, som ännu var
ovan i sitt kall, gaf sig i samspråk med henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
