Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
hårda tider
-— mera behöfde han icke i början. Senare begynte
han grubbla öfver sitt dåd. Fängelsepastorn kom
till honom med religionens förlåtelse och tröst,
men Lehtimaa hade sina egna tankar om mordet.
Fastän han kanske i grunden längtade efter den
försoning pastorn talade om, hängde han fast vid
sin idé om att han var ett Guds värktyg. Han
kände ingen egentlig änger och var så
förbehållsam att pastorn ansåg rättvisans korsfrågor vara
mera på sin plats gent emot honom, än religionens
tröst.
Rotegubbens hviskning väckte till lifs hos
honom hans innersta, tysta hopp om upprättelse
och ersättning för alt, livad han oskyldigt lidit.
Nu hade han att tacka sin förbehållsamhet mot
pastorn för de nya möjligheterna att bli frikänd.
Egentligen hade det aldrig fallit honom in att
han skulle bli fäld, ty han kände sig icke skyldig.
Hans stora bitterhet hade förkväft alla milda
tankar på ånger, och i fängelset hade den icke
aftagit; — tvärtom, den hade vuxit. Han
intalade sig under de långa enformiga dygnen
där, att Kalle Pihl aldrig fått sitt straff, om icke
han själf skipat rätt, intalad därtill af en högre
makt.
Det värsta var mordet på Anna Mellilä, —
Guds värktyg skulle ju egentligen icke träffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
