Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda tider
22 1
Kapten Thoreld stod en strid mellan sina
egna rättsbegrepp och de allmänna. Han blef
bitter i sina tankar mot de mänskliga
institutionernas ofullkomlighet och log ett satiriskt
inåt-vändt löje åt alla deras handtlangare, som så ofta
med inskränkthetens öfvertygelse skipade summa
injuria som summum jus. Men på samma gång
betänkte han individens skyldighet att underordna
sig samhället, och hans tankar nyss om Nemesis
kommo ånyo i förgrunden.
Nej, — det här var något som tålde tänkas
på grundligare! Han vände sig förströdd åt
kvinnan till och sade att han skulle sända bud
efter henne i morgon. Han behöfde fundera på
saken.
Johanna neg, väntade litet och gjorde sig
beredd att gå. Då sade kaptenen efter henne:
— Ja, det var sant — pängarna, som du inte
ville ha! Här har du dem ändå, du behöfver dem
nog, fast du nu får stanna här på gården en tid.
Men kom ihåg att du inte för någon af
gårdsfolket talar om dina ärenden ännu! Det är
nödvändigt.
— Jo, herr kapten.
Johanna aflägsnade sig tackande, stolt öfver
att ha en gemensam hemlighet med kaptenen,
och nöjd. Kapten Thoreld satt länge och väl
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
