Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRDA TIDKR
tro till det; man kunde omöjligt tänka något
sådant om en karl, hvilken i så lång tid fått arbete
oeh mat på gården och visat sig som en
medgörlig och bra människa. Men ryktena togo alt
bestämdare form, Kalle Pihl hade visat Lehtimaas
egen knif, som han vridit ur rånarens händer,
och då måste man ju lyssna till berättelserna.
Fröken Louise blef ytterst nedstämd öfver
att hennes protegé i den grad förvärkat hennes
vänlighet, — nu hade den ende skuldfrie bland
den stora straffvärda massan låtit ett så groft
brott komma sig till last. Hon ryste för att hon
talat långa stunder med en sådan karl, men kände en
viss lättnad öfver att han icke tidigare anfallit henne,
eller pappa och mamma. Häradshöfdingen
suckade resigneradt, förundrande sig öfver att icke
Kalle Pihl lämnat våldsvärkaren i länsmannens
händer och drog däraf sina små tvifvelsmål, fast
man annars kunde förutsätta hvad som hälst om
dylika lösdrifvare, när de voro stadda i nöd. Den
enda, som höll på Lehtimaa var fru von Blume.
Hon kunde als icke fatta att han varit i stånd
till något dylikt, hällre trodde hon då att Kalle
Pihl kunnat göra det. Hennes öfvertygelse
rubbades af inga aldrig så sanna berättelser, hon
sade att det var förtal, eller att där låg någo
under, som de icke kände till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
