Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11ÅRDA TIDER 73
af förvåning med stirrande, halfsömniga ögon på
sin man, hvilken vid ljudet af rösten hade ryckt
till och vändt sig från dagern åt den mörkaste
stugvrån till, men likväl icke lyckades dölja sin
blekhet.
— Hvad är det åt dig? frågade Anna.
Då vände österbottningen plötsligt ett käckt
ansikte mot sin hustru, där intet spår af rörelsen
syntes och sade:
— Det kan vara rånare!
Anna såg på honom noga, hon var icke
alldeles fri från misstankar efter Lehtimaas
uppträdande, och hon hade då och då märkt att
hennes man dolde något för henne. Men sådan
han stod där nu, kraftig och leende, trodde hon
att hans blekhet nyss bara varit en synvilla, som
hon haft i skumrasket, eller också hade han
värk-ligen blifvit rädd för rånare.
— Kvinliga rånare! sade hon föraktfullt.
— Hm, — man tänker inte så noga på hvem
som skrämmer, när man blir skrämd.
— Är Kalle Pihl hemma? hördes igen
kvinnorösten utanför dörren.
— Hvad vill du honom? snäste Anna.
— Det är tiggare, öppna inte! sade Kalle Pihl.
— Gå till herrgårdarna, så kan ni få mat
där! Vi ha ingenting att gifva bort, ropade Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
