Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JIÅKDA TIDER
53
Han förde sina gäster omkring i trädgården,
men hade icke längre kvar den glada stolthet han
känt öfver sitt Herrö nyss. Hela hans
soignerade och smakfulla elegans hade stött fru Blume
i stället för att behaga henne, och alldeles
ofrivilligt tog han moderns tankar för dotterns. Ty
äfven hon gick omkring som en gråsparf i en
förgyld bur, — hon hörde als icke dit. Och i
alla fall . . . nej, det var icke att hålla ut! Han
skulle träffa von Blumes hemma hos dem i deras
nätta, men enkla omgifningar, där fick han som
oftast upp det gamla pastoralsymfonimotivet, här
sprang det sönder i praktstumpar från operor och
operetter. Han var nästan ond öfver sitt vackra
Herrö, och han kunde så väl förstå lyxens nästan
förolämpande intryck på den allvarsamma
puri-tanismen, hvars stränga principer han högaktade
på sitt vis.
Dock, — han måste jaga bort molnen, som
fördystrade deras samvara, och han tog sin
tillflykt till den välspelade lustiga glädtighet, som
är hvarje värklig sällskapsmänniskas första
nödvändiga utanläxa.
I stället för att visa dem omkring i
orangeriet, som var hans stolthet, förde han dem längs
en halftigengrodd gångstig ut till en förfallen
paviljong på en bärgsklack vid sjön. Här stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
