Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA TIDER
31
han icke skulle bekymra sig om henne, — hon
skulle nog vänta.
Ett löjtnantslynne bör icke uppmuntras till
bekymmerslöshet. Löjtnant Thoreld lyssnade
slutligen till hennes böner. Förlofningen blef ett år
gammal, blef två år, blef tre — och det fjärde
året bröts den från hans sida utan närmare
motiveranden. Slocknad kärlek, hette det, och det
motivet var den tiden godt nog.
Men löjtnant Thorelds pastoralidyll —• det
ordet var hans älsklingsuttryck och hans egen
uppfinning — blef icke alldeles utan följder för
honom. Han hade sett kärlekens hängifvenhet
pä nära håll, förstått den och rörts af den, och
han fann den icke igen senare. De
äktenskapsfärdiga baldamerna fingo inga känslor att vibrera
hos honom — d. v. s. sådana känslor, som han
kallade känslor. De voro kanske nog så
anspråkslösa i sina pretentioner på lycka, men det var
löjtnant Thoreld icke. Han hade sin erfarenhet
han, och den gjorde honom märkvärdigt
otillgänglig. Han blef ansedd för intressant, för idealist,
för öfvermänskligt trogen sina ungdomsideal
såsom det anstod hans poetiska talang.
Och han förblef ungkarl, men en elegant,
alltid soignerad, lefnadsglad och treflig ungkarl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
