Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dölja edra hattar, så skall man i mörkret knappt kunna
skilja eder från kaffrer. Derpå måste vi leda hästarne
ett stycke, innan vi sitta upp, och vända oss åt norr,
ty krigarae ha tågat åt söder. Har du allt klart för
dig, Hans?
– Ja, – hviskade Hans – låt oss nu gifva oss
af. Mitt kruthorn och kulorna äro orörda, tag dem,
Bernhard, och äfven mitt gevär, medan jag hjelper
Katrine.
De tre männen insvepte sig i täcken och smögo
sig ut ur hyddan utan att blifva bemärkta, då de
kringliggande hyddornas qvarvarande invånare voro sysselsatte
i deras inre med tillredningen af aftonmåltiden. Inom
några minuter hade man uppnått en grupp träd, som
redan stod utom inhägnaden.
– Nu kommer det allra svåraste, – sade Hans, –
nemligen att återtaga hästarne. Äro de, som bevaka
djuren, gamle eller unge, Katrine?
– Unge, – svarade Katrine, – och oerfarne.
– Då vill jag försöka ett djerft streck. Ropar
jag på hjelp, så skyndar du, Victor, till mig, medan
du, Bernhard, beskyddar Katrine; men kommer jag
hvisslande ut ur boskapskraalen, så gå genast ned till
floden. Hvar är din syster, Katie?
– Hon måste vara alldeles i närheten och komma
till oss, så snart hon hör en hvissling.
– Ropa. henne då till dig och nu till mitt försök, –
sade Hans.
Den plan, som Hans förenade, var i sjelfva verket
mycket djerf. Han visste, att man vid det rådande
mörkret endast vid en noggrannare pröfning skulle kunna
igenkänna honom. Äfven var det honom bekant, att
när äldre matabilikrigare meddelade yngre män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
