Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där regnbågen slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot dess yttersta spets. Det slet upp ett tjogtals
furuträd med rötterna; så svängde de runt och kantrade,
så att dess smutsiga underdel lyftes upp från floderis
botten och styrde rakt på hyddan, under vägen
skärande av jordkakor och träd likt en jättestor kniv. Det
tycktes som om det knappast rörde vid hörnet av
hyddan, men stockarna vältes omkull som tändstickor,
och hela byggnaden krossades som ett leksakshus.
— Månaders arbete! Månaders arbete ... och
hemresan! klagade Davy, under det Montana Kid och
polismannen drogo honom tillbaka från vedstaplarna.
— Vänta du bara, du kommer sannerligen inte att
sakna tillfälle att resa hem, brummade polismannen
och gav honom en knuff, som sände honom huvudstupa
bort till ett ställe, där han var i säkerhet.
Donald, som satt i toppen på furan, såg det
förhärjande isflaket sopa vedstapeln åt sidan och
försvinna ned i floden. Och som om isströmmen var
belåten med den skada den redan hade gjort, sjönk den
hastigt ned till sin forna höjd och började sakta
farten. Larmet stillnade, och de andra kunde höra
Donald ropa från sitt utkikstorn, att de skulle se nedåt
floden. Som de förutsagt, hade stockningen börjat
mellan småöarna, och isen hopade sig och staplade
upp sig till en väldig barriär som sträckte sig från
strand till strand. Floden kom nu icke längre, och
vattnet, som icke kunde finna något utlopp, började
stiga. Det fortsatte att stiga, till dess hela ön låg
under vatten, och männen plaskade runt i det till knäna,
medan hundarna simmade bort till ruinerna efter hyd-
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
