Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men vi har bara ett vapen, invände han.
— Vi skjuter turvis, svarade Uri, i det han
undersökte den andres revolver.
— Och korten ska avgöra, vem som ska ha första
skottet.
Fortune hade blivit helt ivrig, och då Uri nickade,
drog han upp korten ur fickan. Han var säker på att
turen inte skulle lämna honom i sticket. Under det
han tänkte på solen, som höll på att vända tillbaka,
kuperade han, och han darrade av glädje, då han såg
att given var hans. Han blandade och gav och Uri
lyfte spaderknekt. Så lade de korten på bordet. Uri
hade icke en enda trumf, medan han själv hade ässet
och tvåan. Den vida världen föreföll honom mycket
nära, då de mätte ut de femti stegen.
—- Om gud håller sig undan och du dödar mig, så
blir hundarna och hela utrustningen din. Du finner
ett lagligt köpebrev i min ficka, förklarade Uri, där
han stod, högrest och bred över bröstet, redo att ta emot
kulan.
Fortune frigjorde sig med en hastig rörelse från
fantasin om solen, som lyste över oceanen, och siktade.
Han var mycket försiktig. Två gånger sänkte han
revolvern, då vårvinden drog genom furorna och fick
dem till att skälva. Men tredje gången böjde han ena
knäet, grep med båda händerna om revolvern och sköt.
Uri snurrade halvt runt, lyfte häftigt båda armarna
och sjönk ned i snön. Men Fortune visste, att han hade
träffat för långt åt den ena sidan — annars hade
mannen inte snurrat runt.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
