Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi den stora flodkröken vid Fort Yukon, hade
passerat norra polcirkeln och därefter hade korsat den en
gång till på vägen söderut över Yukon Fiats. Det var
en mycket tröttande resa, och Fortune skulle ha undrat
över, varför den andre följde honom, såframt Uri icke
hade förklarat, att han hade några lotter och män, som
arbetade på dem vid Eagle. Eagle låg nära gränsen;
ett par miles längre fram vajade den brittiska flaggan
över barackerna vid Fort Cudahy. Därefter kommo
Dawson, Pelly, Five Fingers, Windy Arm, Caribou
Crossing, Linderman, Chilcoot och Dyea.
Den morgon, då de passerat Eagle, voro de tidigt
på farten. Det var sista natten de tältat tillsamman,
och de skulle nu gå var sin väg. Fortune kände sig
mycket lätt om hjärtat. En aning om vår låg över
landet, och dagarna höllo på att bli "längre. Vägen
förde nu in på kanadensiskt område. Friheten var nära,
solen höll på att vända tillbaka, och med varje dag
kom han närmare den stora världen utanför. Därute
fanns det rikligt med svängrum, och han kunde åter
måla framtiden i strålande purpurfärger. Han
visslade vid frukosten och nynnade brottstycken av muntra
visor, under det Uri spände seltyget på hundarna och
packade sina saker. Men då allt var färdigt och
marken brände under fötterna på Fortune för att få ge
sig av, drog Uri en träkubb bort till elden och satte
sig ned.
— Har du nånsin hört talas om "De döda hästarnas
Väg"?
Han såg eftertänksamt upp på Fortune och denne
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
