Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
10.
Ibland kunde det komma ett besynnerligt
svårmod över Estrid. Då gick bon gärna undan för
sig själv, tills det var över. Men bon lyckades
ej alltid gömma sig. Gunnel både mer än en
gång märkt, att det var något, ocb en dag, då
hon kom över Estrid mitt i en sådan
svårmodsstund, lät hon ej den lilla smyga sig bort.
— Vad är det med dig, Estrid? frågade bon
och drog den motsträviga flickan till sig.
— Ingenting, svarade Estrid.
— Är du sjuk?
-Nej.
— Är du ledsen?
— Ja.
— Vad då för?
— Det vet jag inte.
Utan tårar, men med svårmodets skugga i
sina ögon satt hon i moderns knä, fast hon helst
velat gå sin väg.
Gunnel betraktade henne uppmärksamt och
undrande och visste sig ingen råd med barnet.
Hon hade alltid känt Estrid mera som
Hennings barn än sitt, men detta grundlösa svårmod
var ej ett fadersarv. Det påminde Gunnel om
den sinnesstämning, som emellanåt kunnat få
makt med henne själv under tiden närmast före
Estrids födelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
