Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland under Fredrik II :s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måhända säga, att de voro utmärkte mera med handlingar
av en viss kraftfullhet än med beräkning av de händelser,
lyckliga eller olyckliga, som möjligen kunna tränga sig
mellan krigaren vid ett fälttågs början och dess slut.
Emellertid hava de stridiga berättelserna om dessa,
krigshändelser länge tröttat ryktet. Erik XIV stannar med sin armé
den 23 oktober utom Halmstad. Själv jämte Clas Horn
anförde konungen belägringen av staden ifrån norra sidan
av Nissaströmmen och Carl de Mornaij, chef för småländska
fördelningen av armén, anför belägringen från södra sidan
av strömmen. Det grova artilleriet, som från Småland var
i antågande, hindrat av de djupa vägarna, hade ännu icke
hunnit framkomma. Och man avbidade icke häller dess
ankomst, utan begynte beskjuta murarna endast med tre
fältstycken. Konungen låter emellertid den 27 och 28 oktober.,
samt den 5 och 6 november uppfordra staden, vilken
troligen hade kapitulerat, om det ej förekommits av en ditrymd
svensk äventyrare Lasse Bölja, vilken av fruktan att bliva
återtagen ihjälslår en av stadens borgmästare, då denne
ärnade dagtinga.[1] Erik befaller ny stormning och gör därtill
dispositioner. För att vända de belägrades uppmärksamhet
från konungen, som med sin fördelning ärnade på
stormstegar bestiga vallarna, skulle Mornay dels på fartyg låtsa ett
anfall över Nissaströmmen, dels även om händelserna
fordrade, vara färdig att företaga det. Men även det kraftfullaste,
det bäst överlagda anförande av massorna på batalj dagen
bliver fruktlöst, då andra förberedande omständigheter blivit
åsidosatta stormstegarna för korta — västgötabönderna i
Eriks armé flyktande — Mornay med fartygen på
Nissaströmmen hinner ej fram — Erik stormar — och
stormningen misslyckas. Även ett med nära raseri företaget nytt
försök utfaller olyckligt. Eriks folk, ovana vid fältlevnaden,
tillsjuknat, det grova artilleriet hindrat på de djupa vägarna,
en oblid årstid, Svenska trupperna förda i en strid, icke
allenast med fienden, utan även med natur och elementer — allt
tillstyrker Eriks återtåg. Även de av riksens råd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
