Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdrag, att det varit lättare stifta fred emellan tvenne
mäktiga konungar på hans tid än emellan en konung och en
katolsk ärkebiskop. Jacob Erlandson, döv för alla jarlens
föreställningar, åberopar sig endast Jus Canonicum. Den
påbegynta oenigheten fortsattes mellan de tvistande, och ett
inbördes krig blir omsider följden därav. Konungen låter
genom tvenne länsmän Henrik av Mecklenburg och Niklas av
Lund år 1259 på Gisleborg ej långt ifrån Landskrona fängsla
ärkebiskopen, varifrån han fördes till Fyen, där han i två år
på Hagenskog var innesluten i järn. Arresteringen fortsattes
vidare och arkidiakonus i Lund, biskopen i Ribe, Esker,
samt åtskilliga av Jakob Erlandsons vänner fängslades. Men
biskoparna Peder Bang i Roskild och Jens i Odense fly från
Danmark, skynda till Rom och utverka interdikt. Halland
bannlyst, förbliver det oförändrat under loppet av 16 år eller
ifrån 1259 till 1275. Endast en forskande blick i tidens
hävder, och Hallands belägenhet upptäcktes. Mörk och stormig,
utmärkes denna tid av en nära förtvivlan driven samhällsoreda.
Folket, på en gång kämpande med barbariet och vidskepelsen,
besegras av dem bägge. Gudaläran missbrukad begagnas
för att förkunna blodsdomar och förbannelser över en
redan blödande värld. Föreningsbanden våldsamt lossande
emellan misshandlade konungar och olyckliga undersåtar. Uti de
tillslutna templen hade själva religionen upphört att
förkunna lidandet ett mål, den misskände en hämnare, oskulden
en försvarare — allt tecknar en sorglig belägenhet men föga
någon gnista av hopp. Följande fornhandling, tillhörande
tiden och händelserna, må här finna sitt rum.[1] Boetius
Decanus och hela Lunda Capitel önska alla Decanis och
Prebyteris i Halland Salighet i Herran. Wi låte Eder weta
att war Ärke-Biskopp på Wårfrunatt med wåld i sitt hus
af någre Djefwulens Drabanter eller knektar blef tagen, och
emot all rätt alldeles hädanryckt från sitt hemwist;
Fördenskull befalle wi, att I icke tillbjuden, att hålla någon
gudstjenst för folket, ej heller tillstädjen någon att bruka
Sacramenterna, undantagande så wida Kyrkolagen tillåter wid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
