Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdssmeden kunde omses så att den utan större risk kunde
gå till kyrkan med bruden. De utmagrade vagnshästarne
skulle få stå stilla i flera dar och ryktas rigtigt på skarpen,
och uppe på sofvelvinden hängde ett par, ännu ej fullt
femtioåriga paradselar med familjevapnet på
messingsbeslaget, visserligen doldt under mångårig smuts och dam,
men dock ej värre än att Håkan nog på ett par dar
skulle kunna skura rätt på grannlåten. Och så hans egen
gamla kammarjunkareuniform i templet! Fru Ragnhild hade
sjelf nödgats medge att malhålen å densamma voro i hög
grad stoppbara och belägna på mindre vigtiga ställen.
Gösta hade med sin blifvande svärmor
öfverenskommit om en stilla vigsel i hemmet, förrättad af gamle
prosten och i närvaro endast af syskonen och några
närmare slägtingar till bruden, prostinnan och ett par
studentkamrater till Gösta, med hvilka han underhållit en nära
och förtrolig förbindelse.
Men då hade den gode kammarjunkaren ordentligt
tagit bladet ifrån munnen. Kyrkvigseln var han i värsta
fall beredd att afstå ifrån, efter doktorn sagt att Amelie
var för klen och att det kunde ha vådliga följder, samt
hon sjelf tiggt derom med tårar i ögonen. Men om det
gällde att skämma ut sig med ett tiggarbröllop på
Lindenäs, då skulle han visa, ta mej tusan skulle han icke det,
huruvida han var sitt barns far eller icke, och huruvida
han alldeles förlorat väldet i sitt eget hem.
Och så samlades der då ihop till bröllopsfest i det
nedruttna Lindenäs med dess döende brud en hel del
af dessa, som nu i flere år dragit sig för värdfolket på
grund af dess fattigdom och kammarjunkarens litet
originella umgängesgåfvor, dessa som Gösta gjort sig gramse
genom att afböja hvarje närmande, när han efter faderns
död kom hem till Halleborg, dessa, hvilka man väl visste
stämplade hela giftermålet som det svartaste dåd.
För brudparet och fru Ragnhild var det utan all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
