- Project Runeberg -  Under halfmånen /
87

(1906) [MARC] Author: Birger Mörner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

taket hänga strutsägg, på väggarne tamburiner och gröna
taflor med gyllenpräntade språk ur koranen.

Med ansiktena vända mot den sittande scheiken står
framför honom i rummets andra ända en rad dervischer —
bland dem den jättelike negern —, alla i mörka mantla
och med sektens gråa af svarta band omlindade turban.
Vaggande än fram och än åt sidan sjunga de en “sura“.

Gallerierna äro fullsatta af åskådare ur alla åldrar,
gubbar, gummor och barn. Gång på gång inbäras sjuka,
som nedläggas på golfvet vid sidan af scheiken.

Ändtligen tystnar den enformiga sången, och scheiken
reser sig. Kommen midt i rummet aflyfter han sin turban,
kysser den och utbyter den så mot en hvit kalott, kring
hvilken han med utsökt elegans virar en svart bindel, som
öfver hjässan bildar ett kors. Nu byta äfven de öfriga der-
vischerna ut sina turbaner mot hvita kalotter, och fällande
sina mantlar stå de så i fotsida, hvita skjortor; negerns
sammanhålles af ett skärp med ett ofantligt spänne af agat.
Nu börja dervischerna att med armarne i sidan, våldsamt
vridande sig till höger och vänster och slängande med huf-
vudet, utstöta en besvärjelseform. Hvad den innebär vet
jag icke, men för mina öron låter den: “Ha’ helan ha’
Allah, ha’ helan ha’ Allah!“ — om och om igen allt vil-
dare, allt besinningslösare, till dess fradgan står dem om
munnen och ögonen lysa röda som af bristande blodkärl.

Under allt detta har en dansande dervisch, som förut en
stund suttit som åskådare, trädt fram midt i rummet, där
hopkrupna på hudar några pukslagare dunka på sina skinn.
Nu fäller han sin kappa, stryker tofflorna af sina fötter, ut-
breder armarne och snurrar rundt med svindlande hastighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halfmanen/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free