- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
97

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: jan.—juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fråga hon hvem som har koka’t. När jag sade, att
jag har gjort det, vände hon sig åt väggen och var så
ond, att hon inte ville se på mig, och bad mig äta själf, det
jag ock gjorde och satte mig sedan till att gråta.

Men när fru Ebba kom ifrån bolet och såg mig
inte, begynte hon till att tala med min styfmor. Och
huru det var, så gick det ut på mig, att jag inte gjorde
det mig borde, och var inte inne hos henne, som mig
borde — det jag lell aldrig kom ur hennes kammar, utan
de icke viste mig ut. Och mycke annat mera, det mig
gjorde mycket ondt.

Fru Ebba sade, att min styfmor skulle slå mig. Den
andra sade: ”Gud bevare mig ifrån henne.”

Men när min herr far kom in, begynte de till att tala
om mig allt det som illa var. Så gjorde det honom
mycke ondt, ty han var lell mycke kär åt mig, att han
tillförende, utan all orsak, var tvinga till att banna mig
så illa.

Och han sade: ”Kära syster Ebchin, jag kan inte
se, hvad hon mera skall göra heller hvad hon gör illa,
så vida som hon ännu är ett barn och är så hjärtelig glad
och all i leken, det jag inte väl kan neka henne. Hon
läre väl tid nog få si surt ut; ty det är synd till att neka
ett barn sin glädje, hon slipper så hastigt. Och om hon
än gjorde någet, så gör hon det inte af odygd heller
någen ond mening utan mera af barnslighet.

Därföre måtte vi inte så tyda det ut, att di unga sku
kunna si surt ut allt för ett, när vi si surt ut.”

Och gick han därmed ut ifrån dem.

Och så begynte jag så hjärtelig till att gråta, så att
de märkte, att jag var inne i kammaren. Och gick jag
sedan ut i min kammar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free