Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: jan.—juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiga, utan till att bevisa min stora oskyldighet brast jag
så bitterlig till att gråta och svara min herr far:
”Jag kan inte tänka heller veta, hvarföre min herr
far skyller mig för sådan där stor odygd, men så vet jag
väl, hvem som är begynnelse därtill. Gud förlåte dem,
som sådan osanning har sagt på mig för herr far, det
jag aldrig har tänkt i mina lifsdagar, utan vill önska af
allt mitt hjärta, att Gud ville gifva min herr far så
många barn och låta dem lefva, som han kunde hafva
hugnat af och jag af hjärta ville önska. Fast jag
aldrig finge ärfva en nagel efter min herr far, så
hoppas jag väl, att min morfar skall lämna mig så mycke,
att jag kan lefva ve’t. Och hvar det icke vore, att jag
någet hade där till att vänta, så vet jag och är i den
stadiga hopp och förtröstning till min goda Gud, som
alla försörjer och hjälper, och har ock försörjt mig,
alltifrån jag först fick lif, och har ock gifvit mig mitt
elända lif och har ock hulpit mig till att igenomgå så
mycken vedervärtighet och olycka och har lell därunder
alltid gifvit mig ett kristeligit tålamod, därföre jag
alltid, så länge jag lefver, skall tacka honom.
”Och välsignat vare min fromma Gud, som nu har
bragt mig så vida, att jag någet så när kan åtskilja
ondt och godt; och har han ock låtit mig försöka dem
båda iblant, på det jag dess bättre skulle kunna skicka
mig uti hvilken delen, som min tunga värld ville med
mig, antingen till lycka heller olycka. Hoppas jag visst
fördenskull, att densamma min goda Gud såväl härefter
som härtill lärer utan alla andra medel försörja mig
och icke låta mig lida nöd. Det jag ock visst tror
honom om, fast jag aldrig mer finge ärfva än min saliga fru
mor. Och den samma Gud, som henne försörjde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
