Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hölle di så på i 14 dagar med mig, att di har
måtta gjort mig galin. Ty jag hvarken åt heller sof utan
grät natt och dag.
Och var denna min största sorg, som jag på den
tiden hade utaf alla mina stora sorger och
vedervärtigheter jag har haft i min barndom, som har varit mycke
stora, det Gud allena vet. Men så hade jag lell alltid
det hoppet, att Gud skulle göra på dem en ända, hure
det ock var. Men på den sorg att jag skulle bli bundin
ved den jag var mera sinnt än fanen och bli hos honom,
visste jag ingen annan ända än själfva döden, som allt
gör ända på.
Var det mig fördenskull en odrägelig och oerhört
sorg. Och grät jag och bad min goda Gud, som alltid
har hulpit mig, att han ock nu ville hjälpa mig ifrån
honom på hvad sätt det ock vore, fast det vore med
döden. Och jag tror visst, om di då har snört mig hop
med honom, att jag har sörjt mig ihjäl heller ock galin
till det ringesta.
Den 18 december kom hans syster, Kirstin Sparre,
om aftonen i min herr fars hus till oss och blef där om
natten. Och min herr far (ty han såg, att han inte
kunne öfvertala mig därtill hvarken med godo heller
med ondo, utan jag hölt mitt tal fram, att det aldrig
kunde ske, både med bön och med annat) och sade han
åt mig: ”Efter hans syster är här, så vet jag väl, att
hon vill veta svar af mig och dig. Och säg mig nu,
hvad jag skall svara.”
Därpå jag svara kort nej.
Då sade min herr far: ”Di svaren vill jag inte
säja henne, utan du må själf säja. Ty jag vill ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
