Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 9. Skäret och sättet att tillgodogöra sig det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
För att ur skeppsbrottet, där den var till tre fjärdedelar
nedsjunken, draga Durandes maskin, för att med någon
utsikt till framgång på ett sådant ställe och under en
sådan årstid göra ett sådant bärgningsförsök måste man, tycks
det, vara en hel skara människor. Gilliatt var ensam; det
behöfdes en hel utrustning af verktyg, virke och
maskinerier: Gilliatt hade en såg, en yxa, ett stämjärn och en
hammare; det behöfdes en god verkstad och en god barack:
Gilliatt hade intet tak öfver hufvudet; det behöfdes
lifsmedel: Gilliatt hade intet bröd.
Den, som under hela denna första vecka sett Gilliatt
arbeta på skäret, skulle omöjligt kunnat göra sig reda för
hvad han egentligen ämnade göra. Han tycktes icke längre
tänka hvarken på Durande eller Douvreklipporna. Han
sysselsatte sig endast med hvad som fanns bland kobbar
och skär, han tycktes helt och hållet upptagen af att bärga
det värdelösaste strandvrak. Han begagnade sig af ebben
för att plundra klipprefven på allt hvad skeppsbrottet
gifvit dem. Han gick från klippa till klippa för att uppsamla
hvad hafvet kastat dit: segeltrasor, tågstumpar, järnbitar,
spillror af garneringar, inslagna bordplankor, afsprungna
rån, en bjälke här, en kätting där, ett block på ett annat
ställe.
På samma gång studerade han alla urholkningarna och
fördjupningarna i skäret. Till hans stora besvikenhet var
ingen af dem beboelig. Gilliatt, som i sitt hål på toppen af
Stora Douvre frös duktigt om nätterna, skulle gärna
önskat träffa på en bättre liggplats.
Två af de fördjupningar han fann voro ganska rymliga ;
ehuru den naturliga stenhäll, som bildade golfvet, var sned
och ojämn, kunde man dock där stå rak och röra sig
obehindradt. Regn och blåst huserade där efter behag, men
hafvet trängde icke ens vid högsta vattenstånd in dit. De
lågo helt nära Lilla Douvre och voro tillgängliga vid
hvilken tid på dagen som helst. Gilliatt beslöt, att den ena
skulle bli magasin, den andra smedja.
Med alla de råband och nockbänslar han kunde samla
ihop gjorde han af allt det mindre vrakgodset knippor och
balar, som han omsorgsfullt surrade om och sedan, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
