Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjunde boken. Det är oförsiktigt att ställa frågor till en bok - 1. Pärlan på bottnen af bråddjupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
dum narr. Ett själfmord skulle varit så mycket
oförnuftigare, som Clubin var utan all skuld till olyckan. Den
brottslige var Tangrouille och icke Clubin. Allt detta var
fullkomligt bevisande; skepparen på Shealtiel hade tydligen
rätt, och man väntade allmänt att hvilket ögonblick som
helst få se Clubin midt ibland sig igen. Man tänkte redan
på att bära honom i triumf.
Två saker framgingo med fullkomlig visshet af
skepparens berättelse: att Clubin var räddad och Durande
förlorad.
Hvad Durande beträffade, måste man foga sig i sitt öde;
katastrofen var obotlig. Skepparen på Shealttel hade varit
"åsyna vittne till den sista akten af skeppsbrottet. Den
mycket spetsiga undervattensklippan, på hvilken Durande
blifvit liksom fastspikad, hade under hela natten hållit stånd
mot stormens raseri, liksom hon velat behålla vraket för
sig själf; men fram på morgonen, just som Shealttel, efter att
ha öfvertygat sig om att ingen människa fanns ombord,
ämnade aflägsna sig från Durande, hade en af dessa
störtsjöar kommit, som äro liksom de sista utbrotten af
stormens vrede. Denna störtsjö hade ursinnigt fattat i
Durande, slitit henne från klippan och med hela farten hos en
afskjuten pil slungat henne in i öppningen mellan de båda
Douvreklipporna. Man hade, sade skepparen, hört ett
»helvetiskt brakande». Durande, som af vågen lyftes upp
till en viss höjd, hade ända till nollspantet blifvit inkilad
mellan de båda klipporna. Hon var på nytt fastspikad,
men vida fastare än på undervattensskäret. På detta
beklagliga sätt skulle hon bli hängande där, prisgifven åt
stormens och hafvets raseri.
Durande var, enligt hvad besättningen på Shealtiel
berättade, redan till tre fjärdedelar sönderslagen. Hon
skulle tydligen gått till botten redan under natten, om icke
klippan hållit henne uppe och stödt henne. Skepparen
hade med sin kikare undersökt vraket, och han gaf nu med
sjömannens noggrannhet i dylika saker en detaljerad
beskrifning af dess tillstånd. Styrbords låring var inslagen,
masterna stympade, seglen slitna från liken, röstjärnen
nästan afsprungna, skejlejtet till kajutkappen inslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
