Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 6. En afgrundsinteriör vid belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
gränser, lekattens förakt för tigern. Denna flykt, som
misslyckats för Rantaine, den hade lyckats för honom, Clubin.
Rantaine gick skamflat sin väg, Clubin försvann i triumf.
Han hade trängt ut Rantaine från den mjuka bädd denne
redt sig med sin dåliga handling, det var han, Clubin, som
gjort sig ett godt kap.
Hvad framtiden beträffade, hade han ännu icke gjort
upp någon bestämd plan. Han hade i järndosan i bältet
sina tre banknoter; denna visshet var honom nog. Han
skulle byta om namn. Det finns länder, där sextiotusen
francs äro lika mycket värda som sexhundratusen på andra
ställen. Det vore ingen dålig lösning på det hela att bege
sig till någon af dessa aflägsna vrår af världen och där
lefva som hederlig karl på de pengar han tagit från Rantaine.
Att spekulera, drifva affärer i stort, öka sitt kapital, bli en
riktig miljonär, det vore icke heller så illa.
I Costa Rica till exempel, där kaffehandeln just nu
började drifvas i stort, fanns det tunnor med guld att fortjana
Nåja, man finge väl se.
För resten var det ingen brådska, han hade god tid att
tänka på saken. För ögonblicket var det svåraste
undanstökadt. Att plundra Rantaine och försvinna med Durande,
det var hufvudsaken, och den var klar. Resten var en
småsak. Intet hinder var numera möjligt. Ingenting var att
frukta. Ingenting oväntadt kunde gärna tillstöta. Han
skulle ssimmande uppnå fastlandet, under natten stiga i land
vid Plainmont, klättra uppför klippstranden, gå direkt till
spökhuset och utan svårighet praktisera sig in där med
tillhjälp af tåget med knoparna, som han på förhand gömt i en
bergskrefva. Han skulle i spökhuset finna sin nattsäck
med torra kläder och proviant och kunde där invänta
ankomsten af någon af de spanska smugglarna, som man sagt
honom icke kunde dröja mer än på sin höjd åtta dagar.
För några guinéer skulle han låta föra sig, icke till Torbay,
som han sagt till Blasco för att leda möjliga gissningar på
villospår, utan till Pasages eller Bilbao. Därifrån vore det
lätt att finna lägenhet till Vera Cruz eller Neworleans. För
resten var tiden nu inne att kasta sig i sjön och simma öfver
till Plainmont. Slupen var långt bort, en timmes simning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
