Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 4. Plainmont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
klaras dels af försiktigheten, dels af djärfheten hos vissa
misstänka industririddare, som dolde sig för att göra hvad
orätt var och visade sig halft för att injaga fruktan. Vid
denna redan aflägsna tid voro dylika djärfva tilltag möjliga.
Polisen, i synnerhet på mindre platser var då icke hvad den
är nu för tiden.
Låtom oss tillägga, att om detta ruckel, som det sades,
låg bekvämt till för smugglarna, måste de vid sina besök
där ha haft tämligen fritt spelrum, just emedan huset var
i vanrykte. Detta vanrykte hindrade det att bli angifvet.
Det är knappast till tullbetjänter och gendarmer man
vänder sig för att bli kvitt spöken. De vidskepliga göra
korstecken, men stämma icke inför domstol. De se eller tro
sig se, fly och tiga. Det ges ett tyst, visserligen ofrivilligt,
men verkligt samförstånd mellan dem, som frukta, och dem,
som injaga fruktan. De skrämda känna sig ha gjort orätt
genom att ha låtit skrämma sig, de inbilla sig ha kommit
öfver en hemlighet, de äro rädda för att råka i en
obehaglig belägenhet, mystisk för dem själfva, och att väcka
andarnas vrede. Detta gör dem försiktiga och tystlåtna.
Förutom denna beräkning, binder äfven instinkten
vidskepligt folks tunga; det ligger stumhet i förskräckelsen, de
skrämda tala föga, det tyckes som om fasan förmanar:
tyst bara!
Man bör komma ihåg, att dessa händelser gå tillbaka till
den tid då Guerneseys allmoge trodde, att miraklet med
Betlehems krubba hvarje år på bestämd dag upprepades af
oxarna och åsnorna — en tid, då ingen under julnatten skulle
vågat gå in i ett stall af fruktan att finna kreaturen ligga
på knä.
Om man får sätta tro till de gamla sägnerna i orten och
hvad som berättas af folk man möter, har vidskepelsen
förr gått ända därhän, att man utanpå väggarna till detta
hus på Plainmontudden, på spikar, efter hvilka ännu synas
märken här och där, hängt upp råttor med afhuggna fötter,
flädermöss med afslitna vingar, kadaver af rofdjur, grodor,
som blifvit pressade mellan bladen i en bibel, stjälkar af den
gula lupinen — besynnerliga löftesskänker, uppspikade där
af oförsiktiga nattvandrare, som, då de gått förbi, trott sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
