Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 1. Fågelkvitter och rök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE BOKEN.
Durande och Déruchette.
Fågelkvitter och rök.
Människokroppen skulle mycket väl kunna vara endast
ett sken. Den döljer vår verklighet, den omger som ett
tjockt skal vårt ljus eller vårt mörker. Verkligheten,
det är själen. Strängt taladt är vårt ansikte en mask; den
verkliga människan är den, som gömmer sig under
människan. Om man kunde se denna människa, där hon
hopkrupen ligger dold bakom den illusion man kallar köttet,
skulle man erfara mer än en öfverraskning. Det vanliga
misstaget är att taga den yttre varelsen för den verkliga.
Mången flicka t. ex. skulle, om man såge henne för hvad
hon verkligen är, visa sig vara en fågel.
En fågel i en flickas gestalt, finns väl något mera utsökt?
Föreställ dig, att du har den hos dig. Det är Déruchette.
Den förtjusande varelsen! Man vore frestad att säga till
henne: God dag, fröken sädesärla! Man ser icke vingarna,
men man hör kvittret. Emellanåt sjunger hon. Genom
kvittret står hon under, genom sången öfver människan.
Det ligger något mystiskt i denna sång; en jungfru är
omhöljet för en ängel. Då kvinnan är färdig, går ängeln sin
väg, men kommer sedan en gång tillbaka, medförande en
liten själ åt modern. Medan hon väntar på lifvet, är hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
