Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han icke får tala högt och föreläsa för de unga
studenterna, så kan han dock icke lefva i stumhet. Han måste
sjunga ut sitt hjärtas tankar. I dikten måste han gifva
dem luft.
Det är dock icke längre den högreste härlige mannen,
du ser, med högburet hufvud och hälsans röda kinder.
Det är en böjd gestalt, blek och afmagrad. Men ändå
känner du väl den djupa blicken, det svallande håret.
Natten igenom brinner ljuset på hans skrifbord;
klockan blir tre, klockan blir fyra, ja ibland fem på morgonen,
och ännu ilar skaldens penna öfver papperet.
Många tårar af ängslan och sorg har detta kostat fru
Lotte; mången gång har hon smugit upp från sin bädd för
att genom dörrspringan försiktigt kasta en blick på den
dyre. Så försiktigt! Ty nattens tystnad är hans bästa
vän. När gatans buller dött hän, då har skalden sina
bästa stunder. Och sofva, ja, det får han på morgonen;
då hvilar han godt, tills klockan slagit tio, och Lolo väcker
honom med en kyss.
Han behöfver dock ännu något mer för att kunna
dikta. På hans skrifbord skall allting ligga i vackraste
ordning, och det skall prydas af blommor, helst liljor och
violer. Men dessas doft är ändå icke den, som mest
inspirerar honom; den är af annan art. — Tyst, följ med
mig; Lolo sofver; och skalden diktar, han hör oss icke.
Ser du den där halfutdragna skrifbordslådan? Smyg
närmare — känner du den sällsamma lukt, som strömmar
därur?
Den kväljer dig, — ja, men för skalden bor poesiens
fe i denna låda. En fe, som ej är alla skalder huld, ty
den store Göthe försänkte hon i vanmakt, när han djärfdes
sätta sig vid detta skrifbord. En fe, som dväljes i ruttna
äpplen!! Och Lolo måsto se väl till, att lådan alltid är
fylld däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
