- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
122

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Professor — utan lön! Framgång i dag: det är
collegiimynt från unga studenter, som önska privatundervisning,
det är hus och hem åt en älskad brud.

Framgång i dag! Han står i Jenavännens fönster och
blickar ut åt gatan.

Så de rusa framåt, dessa studenter! Gatan är fylld
af folk; auditoriet är fylldt, öfverfylldt. Ett annat, större
måste väljas.

Och nu, huj, hvad kapplöpning, hvad buller och bång,
alla vilja ha plats, ingen vill stå utanför. Genom gatorna
störta skarorna. Inne i husen rusar man till fönstren:
elden är lös! Ring i Jenas klockor! Det brinner i staden!

Hör trumman ljuder: bom, bom. Uppe vid slottet
går vakten i gevär: ring i klockorna! Hvad vållar larmet?

Åh, professor Schiller håller sin första föreläsning!
Professor Schiller hyllas af ungdomen: hoch, högt lefve han!

Om professor Schiller talar hela staden; och när natten
är inne, ljuder hyllningssången ännu genom Saaledalen, och
ekot bär den ut öfver skogar och dälder. Genom
Türingerland går en hviskning: Schiller har tändt en ny andas
eld i Tysklands ungdom.

Och i sin lilla kammare borta i Rudolstadt gråter
Lotte von Lengefeld af glädje, hennes milda ögon le dock
därvid och hennes röda läppar hviska: nu får han
collegiimynt, min djärfve örn; nu bygger han sin brud ett näste.

’I dag har jag fått mina första collegiipengar’, skrifver
Schiller till Lotte; ’det var af en Bernburgstudent; jag
var mycket förlägen, men lyckligtvis var han det än mer
än jag. — — Hur skönt skulle det ej vara, om jag blott
hade dig, min älskade, min själs dyraste vid min sida! — —’

Men ack, collegiimynt är osäker grund att bygga
uppå! Skola ej bättre dagar randas för den, som vunnit
tyska ungdomens kärlek? Ära vare den gode Karl August,
Göthes och Weimars hertig! Ära vare den goda chère

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free