Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN SAGORNAS Ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hör hvad han säger, lyssna till hans hjärtas
röst: af alla världens länder är Island bäst. Ej för gods
och guld, ej för ära och glans vill han lämna detta sitt
land. Här vill han lefva, här vill han dö. Och stolt är
han att vara isländing. Hvilket land har en historia som
detta, en litteratur som detta? Hvilket land kan visa upp
en Nial, en Gunnlög Ormtunga, en Gunnar från Lidarända?
Ja, säg själf, du Gunnar!
Eller en kvinna så hög som Nials maka, så skön
som Helga hin fagra? Minnes du henne? Icke? Nå —
blicka då endast på henne, som i afton bjuder dig den
goda, kraftiga risgrynsvällingen!
Högrest är hon, och prydlig är hennes dräkt, enkel
och svart och slät och åtsittande, som den är. I rika
mjuka flätor faller det ljusa håret ned under ’huan’, den
lilla svarta runda ’toppmössan’, hvars svarta tofs hänger
långt ned på ena axeln. Hennes blå ögon lysa klara,
och hennes tänder skina hvita.
Och hon ser på dig och ler och nickar mot den
högreste islänningen och säger som han:
’Ja, af allt hvad Gud skapat på jorden är Island bäst.’
Försök ej att disputera med dem; försök ej att
bevisa dem motsatsen; du skulle endast komma på skam.
I dessa starka, rena hjärtan skall du aldrig kunna väcka
tvifvel om, att icke deras land är skönast, deras tun
fagrast och deras stuga härligast af allt i världen —»
Jag afbryter tvärt; min blick faller på brefvet i mitt
knä; jag griper det hastigt:
Åh, mina vänner! Stugan och tunet, glädjen och
lyckan — allt är ju borta, är ödelagdt af detta samma
lands fasor! Island, Island, en hård moder är du i
sanning för dina goda, trogna barn — och ändock älska de
dig, mina hemlösa vänner —
»Ack, tant, jag håller så mycket af dem, dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
