Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt sina officerare, därför att tiraljörkedjan bredt ut
sig för mycket eller gick för nära eller för långt
ifrån kolonnen. Endast en gång stördes tystnaden
af att från den taggiga kurtinen mellan kedjan och
kolonnen en get, hvit på buken och grå på ryggen,
samt en likadan bock med små bakåtböjda horn
kommo framskuttande. De vackra och skygga
djuren rusade i långa skutt fram mot kolonnen
och kommo så nära, att några soldater under skratt
och rop sprungo efter dem i akt och mening att
spetsa dem på bajonetten, men getterna vände tvärt
om, skuttade i väg genom tiraljörkedjan och flögo
snabba som fåglar uppåt bergen, förföljda af
kompanihundarna och några beridna soldater.
Det var ännu vinter, men solen började komma
högre, och vid middagstiden, då detachementet,
som gifvit sig af tidigt på morgonen, marscherat
fyra verst, var det riktigt varmt, och solstrålarna
glittrade så klart, att det gjorde ondt i ögonen att
se på de glimmande bajonetterna och de
blankskurade kanonerna, i hvilka det glittrade som små
solar.
Bakom divisionen var en strid, klar bäck,
som den nyss gått öfver, framför den upplöjda
åkrar och ängar i mjuka våglinjer, och där bortom
de hemlighetsfulla, svarta, skogbevuxna bergen.
Bakom de svarta bergen ytterligare klippor
uppstaplade på hvarandra, och längst bort vid den
högra horisonten de evigt förtrollande, evigt
växlande snöfjällen, spelande i ljusglitter likt
diamanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
