Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förebrå honom. Han blinkade åt sin murid Aselder,
och han högg till henne bakifrån.»
»Hvarför dödade han henne också?» frågade
Loris Melikof.
»Har man sagt a, får man väl säga b också.
Han måste ju göra ände på hela släkten. Så
skedde också. Sjamyl dödade den yngste, genom
att kasta ner honom för ett bråddjup.
Hela Avarien underkastade sig Gamsat, men
jag och min bror, vi ville inte underkasta oss, vi ville
ha hans blod i vedergällning för khanernas. Vi låtsade
underkasta oss, men tänkte bara på hur vi skulle få
hans blod. Vi slogo råd med vår farfar och beslöto att
vänta, till dess han lämnade palatset, och då lägga
oss i bakhåll och slå ihjäl honom. Någon lyssnade på
oss och talade om det för Gamsat. Han kallade
farfar till sig och sade: ’Akta dig, om det är sant,
att dina sonsöner ha ondt i sinnet emot mig, så
låter jag hänga dig och dem i samma tvärbjälke.
Jag gör Guds verk, och ingen får hindra mig.
Gå, och kom ihåg, hvad jag sagt.’
Farfar kom och talade om det för oss. Då
beslöto vi att icke vänta, utan att göra det i moskén
på första helgdag. Kamraterna vägrade att vara
med, det var bara jag och min bror.
Vi togo två pistoler hvar, svepte in oss i
filtmantlarna och gingo till moskén. Gamsat kom
med trettio murider, alla med dragna sablar.
Aselder, hans älsklingsmurid, densamme som
huggit af hufvudet på khanschan, fick se oss. Han
skrek åt oss, att vi skulle taga af mantlarna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
