- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
298

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig med sina rödförgråtna ögon. — Pass på nu,
-sade han. Nu är det jordbäfning igen, — i natt som
alla andra nätter. Men nu är det inte farligt längre.

På samma gång, som dessa ord uttalades, kände jag
jorden darra under min rygg. Det var som om jag hade
fått en serie elektriska stötar, ojämna, olika hårda
stötar, som än kommo i hastig följd, än med mellanrum
af en sekund eller två. Och som ackompagnemang till
dessa obehagliga, nervskakande stötar hördes ett svagt
mullrande dunder stiga upp djupt nere ur jordens
innandömen. Det var ett dunder, som påminde om
rullande kägelklot eller om ett järnvägståg inne i en lång
tunnel, och som, då det hade varat i kanske något mer
än två minuter, afbröts af ett brakande och dunsande
från flera håll, där förut redan fallfärdiga murar nu
ändtligen störtade in, och där sviktande hvalf och bågar
gåfvo efter och rasade...

När jordskorpans darrning hade upphört, lade jag
efter en liten stunds tystnad märke till ett nytt ljud.
Mitt öra hade blifvit så känsligt, att jag hörde saker,
som jag aldrig skulle lagt märke till under vanliga
förhållanden. Nu var det ljudet af tassande lätta steg
utanför tältet, som tilldrog sig min uppmärksamhet, och
af llåsande andedrag. Det lät, som om någon höll på
att smyga fram utmed tältväggen och då och då
stannade för att lyssna om vägen var fri och ingen fara
hotade.

På min fråga hvem det kunde vara som smög
omkring därute, ryckte amerikanaren på axeln. Bry er
antingen inte om det, — sade han, - eller gå ut och skjut.
— Det är någon utsvulten hund, som är ute och söker
efter lik. De stackars kräken ha redan förstått, att de
inte våga visa sig ute på dagen. Då ligga de gömda
inne på nästan oåtkomliga platser. Men om natten ge
de sig ut på sök. De hoppa till och med ned i de
halffyllda grafvarne och gräfva fram liken...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free