Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda, hänsynslösa kampen om det minsta stycke torrt
bröd att stilla sin hunger, den minsta klädestrasa att
skyla sin nakenhet med...
* ★
Bland ruinerna i stadens inre delar utspelades under
dessa timmar än fruktansvärdare scener. Tusentals
sårade, öfversköljda af blod, hvars förlust tagit deras
sista krafter, krälade och kröpo långsamt, fot för fot,
gnällande och stönande, att söka räddning. Gång på
gång förlorade de medvetandet, gång på gång trodde
de sig skola dö, och gång på gång flämtade de fåfängt
fram sina böner till Madonnan om hjälp och bistånd.
Då och då reste sig hinder framför dem, öfver hvilka
deras svaga krafter icke förmådde bära dem. Vid
sådana tillfällen vände de om och släpade sig tillbaks
i sina egna blodspår, tills de förlorade vetskapen af
hvar de befunno sig och i hvilken riktning den
förmodade räddningen låg, — en anspråkslös räddning utan
större önskemål än att komma ut ur ruinerna och bort
från den hjärtepinande närheten af de otaliga liken, som
från alla håll och kanter stirrade på dem med sina
vidöppna, i dödens fasa stelnade ögon...
På andra ställen arbetade de delvis begrafna med
förtvillans kraft att komma loss ur ruinernas hårda
famntag. Dessa olyckliga lågo fastlåsta under väldiga
bjälkar och stenmurar. Än var (let deras hen, än hålen
och än armarne, som satt fast. Än stack endast
hufvu-det upp ur massan af grus och spillror, än var det
endast fotterna, som inte kunde befrias...
Men huru de än ansträngde sig, dessa olyckliga, huru
de än vände och vred på sina kroppar, huru de
arbetade sina fingrar blodiga och trasade sönder sina
naglar, så var det allt förgäfves. De tyngder, som hvilade på
dem, voro för ansenliga att kunna lyftas af en enda
försvagad människa, de gåfvo sig inte en tum, inte en
millimeter; där de hade fallit lågo de kvar, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
