Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad droska rullade hemåt öfver Corsons stenplattor, och
ute på redden hördes hvarje kvart glasen ombord på
kryssaren »Piemonte», som låg till ankars där, ange
tiden. Och genom boningshusens öppna fönster hördes
de dagtrötta människorna, under det de klädde af sig
och gingo till sängs, prata om den gångna dagens
vedermödor och den kommande morgonens förhoppningar.
Så småningom slocknade dock ljusen i nästan alla
hus. Endast här och där brann ännu någon enstaka
sjuk- eller arbetslampa, hvars gula sken silade ut genom
jalusispjälorna och lekte på trottoiren utanför. Men
annars var allt mörkt och tyst. Messina hade somnat.
Dess hundrasextiotusen innevånare hade åter för en kort
natt fått ro för dagens mångahanda bekymmer.
Oräkneliga ljusa vänliga drömmar sväfvade till och från i
natten med tröst och lisa till betryckta och ängsliga
sinnen, de trötta och svaga hämtade hvila och nya krafter,
de modlösa sofvo sig till nytt hopp, och de sjuka och
eländiga fingo glömma sina plågor, sin vånda och sina
olyckor...
Men öfver sundet möttes i dessa den djupaste nattens
timmar svarta, olycksbådande ovädersmoln. Ljudlöst
och lömskt kommo de smygandes från alla väderstreck.
Flikade i kanterna, blytunga i midten, rägndigra och
laddade med elektricitet voro de. Och allt efter som
de gledo vidare, slocknade den ena fagert tindrande lilla
stjärnan efter den andra under dem, tills de till slut
hängde som en enda sammanhängande kolsvart
baldakin mellan Aspremontes toppar och Siciliens berg.
På samma gång som denna tunga molnbaldakin
lägrade sig öfver sundet, blef det allt kvafvare och
kval-vare i luften. Den blef tung och het att andas. Inte
en vindpust rörde sig. Och de ståtliga gendarmerna i
sina granna uniformer och tvåkantiga hattar, som
vakade öfver säkerheten i de sofvande städerna på bägge
sidorna om sundet, började se sig om efter skydd under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
