Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och föda under ruinerna af sill hem. Och mjukt hade de
legat, berättade min förare, - mycket mjukt, men
ändock obeskrilligt förfärligt. Ty del hade varit fyra af
barnens — syskonens döda, kalla kroppar, som hade bildat
deras läger. Då räddarne ändtligen hade kommit, hade de
endast med våld kunnat slita modern från de älskade
barnens lik, denna stackars beklagansvärda moder, som
nu satt där i sängen och väntade och väntade och
inbillade sig, att hennes öfriga kära till slut dock en gång
skulle komma tillbaka till henne, — hennes öfriga kära,
hvilkas öde hon synbarligen glömt, och om hvilka hon
nu trodde, att de på något annat ställe höllo på att
förtäras af längtan till och oro för henne och hennes
yngstfödde, som hon nu icke för ett enda ögonblick
vågade släppa ur sin famn...
Längre bort låg en ung flicka. Tunnt och blekt,
nästan snöhvitt var hennes ansigte. Det kolsvarla håret
hängde rufsigt och oordnadt ned från hjässan. Ögonen
voro slutna. Läpparne nästan blå. Och händerna, som
voro knäppta öfver täcket, voro magra som skuggor.
Min förare berättade hennes lidandes historia. Hon
var brud, af en mycket rik köpmansfamilj i Reggio, och
samma dag, i hvars morgonstund jordbäfningen ägde
rum, skulle hennes bröllop ha stått. Hennes fästman
var officer i flottan. Han hade själf som genom ett
underverk räddats och sedan egenhändigt, utan hacka
och spade, med bara händerna, gräft fram hennes kropp,
där den låg naken och lemlästad under ruinerna af
föräldrahemmet. Och nu skulle hon dö. En timma till
kunde det dröja kanske en half dag på sin höjd...
Och fästmannen hade blifvit vansinnig obotligt
vansinnig...
I sjukhusets stora kyrksal stodo ett hundratal bäddar.
Här lågo de, som lemlästats värst, de, hvilkas plågor
voro svårast, de, hvilkas dödskamp skulle bli
våldsammast, smärtfullast. Här voro sängarne försedda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
