- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
14

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

marne och slå ihop, när de komma rusandes 1’rån
Me-delhafvets norr och söder. Det kokar och hvirflar som
i en jättegryta rundt omkring, det gurglar och klunkar
hemlighetsfullt, och skumreflar, som likna väldiga
vattenormar, ringla sig ut åt alla håll. Här satt enligt
sagan i forna tider den förskräckliga Scylla med sina
tolf hen och sex halsar, ur hvilka hennes bälgstarka
skrän banade sig väg ut öfver sundet. Och midt emot
henne bodde Charybdis i sin mörka håla, från hvars
djup hon lystet späjade ut efter de offer, som hon, då
de en gång råkat i hennes våld, glupskt uppslukade.

Omsider öppnar sig åter sundet. Några timmars färd
och. så dyker Stromboli upp. Det har börjat kvällas,
och vulkanen ter sig hemsk och hotande, där den reser
sig ur mörkret i ångarens kurs. Några ljus glimta vid
dess fot de komma ur en straffanstalt, som förlagts
hit ut och litet längre hort blinkar en liten vaken
röd fyr ut öfver hafvet. En stark brandrodnad simmar
öfver vulkanens topp. Som ett skarpt aftonbelyst moln.
Den är stilla, orörlig och fruktansvärd. Återspeglar den
eviga elden nere i kraterns djup. Varnar att
naturkrafterna lura och vaka. Att de stå redo till utbrott när
som hälst. Att människan aldrig får upphöra att vaia
på sin vakt...

— Trrrr...

Telefonen på mitt skrifhord ringde. Jag fattade
hörluren, lyfte af den och förde den till mitt öra.

— Hallå. 1652.

Svaret kom mig att haja till. Hvad var det för
något? Alldeles nyss satt jag och drömde om min första
färd genom Messinasundet, och nästan i samma
ögonblick frågade en röst i telefonen, om jag hade lust att
ögonblickligen resa ned till Messina och på ort och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free