Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domnar! Du stackars ruggiga vildfågel med klippta
vingar. Slå dig till ro i buren!
Nu har jag plikter, hvilka skola bli stålfjädrar
för min energi. Nu har jag mål att sätta för alla
irrande tankar, är ej detta att få ro af?
Börje är’den störste af oss två, nej, den store;
han ryggar ej en tum från sin föresats att få det
bästa ut af lifvet. Han kan konsten att bygga af
brottstycken.
Men jag — Å, jag kunde blåsa de vackraste
såpbubblor! Jag kunde plocka glädjens rödaste
rosor! Jag har sprungit mig trött efter hvita
lycko-fjärilar. Lifvets lust har jag älskat, och det ger
mig sitt bittraste ve.
Hvarför? .. . Hvarför?... Hvarför?–––––—
Förlofvade:
Börje Gunnarsson
Elsa Maria Heiden.
Jag skrifver det om igen. Det är att tvinga
sig in i det oundvikliga. Ty nu, när det är
verklighet, förstår jag, att det endast var en fantasibild
Lalla och jag formade den gången vi nynnade oss
in i hemidyllen. Jag hade ej kunnat, om han frågat
mig; kanske han fått mitt jaord, men det skulle
varit själfbedrägeri; lifvet lockade, men minnet band
— minnet binder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
