Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, gå inte redan,» bad Dagmar. »Mogens
gladde sig åt, att du skulle vara kvar, när han kom
hem; han tycker det är så roligt att prata med dig.
Hvarför har du så brådtom.»
»Jag har litet att rusta med hemma, lappning
forstår du,» sade Elsa Maria och log tvunget.
»Nu i kväll? Nej, tack du! Å raring, stanna!
Jag har just sagt till om en läcker varmrätt till
supén, och Mogens och du ska lägga bort titlarna
i extra fin bourgogne. Säg.»
Elsa Maria tvekade. Hon hade så svårt att
motstå denna hjärtlighet, denna hemvärme, som
tvang henne bort från sig själf till idel behagliga
förnimmelser; hon kunde kalla det hallucinationer,
men de voro så angenäma, att hon endast med
våld ville rycka sig ur sitt somnabulistiska
tillstånd.
Och vaken, normal var hon väl ej, när hon lät
sig dragas in i en krets, där hon ej hörde hemma,
hvilken möjligen en dag skulle förakta henne
gränslöst? — — Men den dagen var inte kommen än,
hvem visste, om den någonsin kom, och då hade
hon ju onödigtvis skjutit bort deras tillgifvenhet.
»Jag är rädd, att ni ska tröttna på mig,» sade
hon och lade smeksamt armarna om Dagmars hals.
»Jag är ju jämnt här.»
»Ja, det är just, hvad du skall vara. Vi är så
glada att få rå om dig.»
På detta sätt växte Elsa Maria sig allt fastare
in i de båda familjernas hvardagslif. De ville ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
