Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sköt henne före sig in i det lilla förmaket,
hjälpte henne tända lampan och staplade upp Lallas
broderade kuddar till en hufvudgärd i soffan.
»Lägg er nu där.»
»Men jag var ju inte sjuk!»
»Nej, inte direkt. Ni skall bara pysslas om.
Ni hör nu en gång till de kvinnor, som känna sig
genomolyckliga, om man inte bär dem på händerna,
och som i hyllning och lifsnjutning bibehålla en evig
ungdom.»
»Å! Ungdom!» Hon hade lagt sig, men reste
sig nu på armbågen och böjde hufvudet fram emot
honom:
»Ser ni mina gråa hår?»
Han såg dem, de skimrade som en och annan
förstucken silfvertråd i de mörka, täta slingorna, och
han tänkte vemodigt och sorgset: »En kärlekssaga
med henne måste bli kort!» Men ögonblicket därpå
hade han gripits af en annan impuls, och den följde
han utan betänkande.
Han lade båda sina händer som en mjuk, sval
ram omkring hennes heta ansiktsoval och tryckte
en kyss på håret, strax ofvanför hårfästet.
Han visste ej, om han väntat, att hon, på
somliga kvinnors brutalt yrvakna sätt, skulle draga sig
undan, men han blef i alla händelser ej förvånad,
när hon i stället varligt lossade hans händer och lade
dem mot sina ögon och sin panna.
»Jag är så trött på striden,» mumlade hon,
»Å, så trött på alla hvarför.»
Hennes röst skälfde som i gråt, men han kände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
