Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade försökt intala honom gladt mod för färden.
Han skulle ju ändå få se och lära känna så mycket.
»Du skall se, att du bygger dina egna tankar
ett slott,» hade hon sagt.
»A nej, mina tankar ha sitt slott och sin
drottning, men i verkligheten har jag inte ens en trästol
åt min käraste,» hade han svarat.
»Sven, du vet, att du är mitt allt, och att jag
blir den fattigaste af spillror utan din kärlek! Hvad
tror du, att jag frågar efter litet mer eller mindre
möbler? Inte är det lyx eller komfort du skall ge
mig; till det kunde den förste, bäste vara god nog.
Nej, du — Du! — du skänker mig blommorna vid
allfarvägen. Din kärlek bar gifvit mig lustens och
längtans rödaste vallmo.»
»Valmoblad falla.... en dag skall du se mig,
hård och sträf, som jag är, när inte din blick ger
mig trollglans, och då skall du inte kunna älska
mig mera. Jag kom i din väg, när du behöfde
kärlek, och du tog mig, som du skulle ha tagit
hvarje annan.»
Han hade kanske haft rätt i att säga detta,
bekände Elsa Maria för sig själf, men hur många
kvinnor skulle ej efter ärlig analys komma till samma
resultat, att de i första hand älskade kärleken, sådan
de drömt den och sådan de längtat den, och sedan
som en verkliggjord produkt af själens och hjärtats
fördolda spånad: mannen, den man, som kom, när
sinnenas lilla Puck var vaken, eller när tankarna
fröso af ensamhet.
Och de flesta utropade sitt: »Vive le roi!» utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
