Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Guldhavet - Vem betalar läppstiftet, lilla vän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hattar, så röda om läpparna som efter dopp i
hallonsylt, då tänkte jag:
— Vad tro ni, med era moderna läppstift, att vi
egentligen ska göra under den här färden? Tro ni,
att Calle Möller ska sjunga och ljuga och jag skratta ?
Vet ni, vilka som betala era funkishem, era
sop-nerkast, era badrum, era silkesstrumpor, era
läppstift?
Sill och potatis och biff och kotlett och paltbröd
och fläsk, allt det timliga och vardagliga, det få ni
av Sverige. Men guldet, som ni ha i era
portmonnäer, i form av ören och kronor och sedlar, och
silkesstrumporna och pudret och sminket, allt det, som
guldkantar ert liv och ger det dess lyxdröm, dess
kulturskimmer, dess överklasshöjning, det få ni av
Norrlands kust, där storparten av landets 1,000
sågverk gnisslar och ioo massafabriker bolmar, där skog
och malm och vattenkraft mala guld åt er.
Det är Sveriges guldkust.
Och vi ska fara dit i denna vita båt och se, hur
de människor egentligen ha det ställt, som ni aldrig
ägna en tanke men utan vilkas arbete Sverige skulle
i evighet förbli ett illaluktande, inpyrt, lusigt
Lort-Sverige, Stockholm en sophög, omsvärmad av
millioner flugor, och ni själva bleka proletärer i lump.
Farväl så länge och på återseende!
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
