Genom mina guldbågade glasögon / 161 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julotta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lackdoft och ljuvlighet och vänliga röster och blickar, mor var ängeln, och far var ej mer bestraffarn och hämnarn, himlen sänkte sig ned med ljus och värme och blidhet, vällukt, sång och musik — det var paradiset på jorden! Minns du, hur stjärnorna sen, när du spanade ut genom rutan, liknade ljus i en osynlig gran med rötter i jorden och en topp som försvann i det mörkblå mörkret däruppe? Stjärnorna lysa i kväll. Högtidligt nära de hänga, som då jag än var ett barn, men jag känner ock hur högtidligt fjärmare nu de te sig än då, ty vilsnare sväva tankarna under kupoln och ödslig tycks mig den vita vintergatan mera än förr, en driva av stjärnor, hopyrd måhända en gång av en suck från den eviges läppar. Midnattens mystiska stund är ren förbi. Majestätiskt vrider sig fästets mäktiga valv med mörker och stjärnor över snöiga fält och isar och sovande byar. Kanske ekar ett skott, när kölden biter i furan inne i skogarnas natt, eller råma frysande sjöar. Räven stannar och lyss, där han smyger i brynet, och haren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>